måndag 14 oktober 2013

Parantesen mellan den 69:e och den 70:e årsveckan


                         Parantesen mellan den 69:e och den 70:e årsveckan

 

 

Inledning
 
Stora delar av de bibliska profetiorna har sitt ursprung i huvudfåran av den judiska historien. De första elva kapitlen i bibeln omhandlar de första två tusen åren av människans historia, som sträcker sig fram till Abraham.  Allt därefter i GT handlar om de löften som Gud har gett till Abraham och hans säd.
 
Mitt däremellan, och mitt i historien om Guds kallelse och utkorelse av Israel, möter vi plötsligt ett helt nytt folk som Herren har kallat och utvalt genom sin nåd, nämligen församlingen. Församlingen var en hemlighet från Guds hjärta som inte tidigare var känd i GT, men som först blev uppenbarad efter korset.
 
Med utgångspunkt i Daniels 70 årsveckor kan vi se att efter den 69:e årsveckan stannade Guds profetiska klocka för en kort tid för Israel, och vi fick en paus eller en parantes i Israels profetiska tidslinje. Guds fokus flyttades från Israel till församlingen, hans kropp. Den parentesen har varat i cirka 2000 år nu, men utifrån tidens tecken och Guds ord kan vi se att den parantesen, som också är församlingens tid på jorden snart är slut. Då är vi klara till att uppleva den 70:e och sista årsveckan för Israel som också är vedermödans tid.  
 
Israel är hjärtat i det profetiska ordet
 
Hos 5:15 – Jag (Jesus) vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning (himlen), till dess de (judarna) erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden (vedermödan) skall de vända sig till mig.
 
En stor del av Guds plan och det profetiska ordet har med Israel och det judiska folket att göra, som både innebär deras kallelse, deras tillfälliga förstockelse, och deras kommande upprättelse. Det betyder inte att Herren inte har utvalt eller köpt ett folk åt sig som är församlingen, men att Israel är hjärtat i det profetiska ordet. 
 
Hela GT handlar om Israel och deras förhållande till Gud. När Jesus kom till jorden så vände han sig till det judiska folket, predikade evangeliet om Riket, och framställde sig själv som deras utlovade messias. Utifrån Daniels 70 årsveckor ser vi att både de 69 första, men också den sista och 70:e årsveckan på ett helt speciellt sätt har med det judiska folket att göra.
 
Efter den sista årsveckan kommer 1000 års riket att upprättas, som är då att Herren kommer att uppfylla och fullborda alla sina förbund och löften för landet Israel, Jerusalem, och kvarlevan av det judiska folket.
 
Har församlingen ersatt Israel?

En av de frågor som kristna har mest svårt att förstå är varför församlingen inte har ersatt Israel, och varför Israel är tvungen att finnas till och existera i de sista dagarna? Om nu Gud har infört ett nytt förbund genom korset, varför skulle han då gå tillbaka till sitt gamla egendomsfolk och uppfylla de förbund han har med Israel?

Att Gud inte är färdig med Israel kan vi se utifrån två saker. Dels de eviga löften till Israel som Gud ännu inte har fullbordat, och dels att det fortfarande återstår en årsvecka av Israels profetiska tidslinje.

Israels delvisa förhärdelse

Rom 11: 7 – Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade

Den profetiska tid av ”förstockelse” för Israel hör ihop med den parantes som vi hittar mellan den 69:e och den 70:e årsveckan för Israel och Jerusalem.

I Romarbrevet kan vi läsa om Israels delvisa förhärdelse, som inte ska förstås som en förkastelse från Guds sida. Denna ”förhärdelsetid” är den samma som den parantetiska tiden i mellan den 69:e och den 70:e årsveckan för Judarna och Jerusalem

Efter korset blev Israel tillfälligt tillsido satt, medans Gud började sitt förlösande verk bland hedningarna. Det första han vill göra var att bygga sin kyrka, som helvetets portar aldrig skulle få makt över. (Matt 16:18)

Romarbrevet visar oss att Israel skulle förhärdas för en tid. Förhärdad i den förståelsen av att Jesus var deras Messias. De naturliga grenarna som är Israel har blivit avbrutna från det äkta olivträdet, och mot naturen har vi, hedningar blivit inympade i det sanna olivträdet. Paulus varnar oss samtidigt att förhäva oss över de grenar som brutits bort, men som kommer att bli inympade igen, om de inte förblir i sin otro. (Rom 11:23)

Guds eviga löften till Israel

Det finns många löften i både GT och NT som visar oss att Guds löften för Israel är eviga, och att de fortfarande är hans utvalda folk.

Guds förbund med Abraham, Isak och Jakob (Israel) är eviga förbund som aldrig kommer upphöra:

1 Mos 17:7-8 - Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud."

Gud har inte förkastat Israel. Hon är bara tillfälligt blind, och Herren kommer inte att ändra:

Rom 11:1-2 - Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt

Paulus visar att denna blindhet kommer att fortsätta till dess att hedningarnas i fullt antal har kommit in:

Rom 11:25 - Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in

Den 70:e årsveckan

Dan 9: 24- Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk (Israel) och över din heliga stad (Jerusalem) för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste. Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten.

Daniel fick denna profetia som är en profetisk tidslinje för Israel och Jerusalem. Den är tydlig med att alla 70 årsveckorna har med Israel och Jerusalem att göra.

De första 69 veckorna fick sitt slut och sin profetiska fullbordan (Sak 9:9) när Jesus på den sista dagen i den 69:e årsveckan, red in i Jerusalem på en åsna, och blev hyllad som Davids son och Israels store konung av det judiska folket. Därmed var de första 69 veckorna definitivt slut.

Lärljungarnas förståelse av ändetiden

Om den profetiska klockan för Israel inte hade stannat utan hade fortsatt som den skulle, så hade det messianska riket upprättats 7 år efter korset.

Det kan se ut som at lärljungarna inte hade en förståelse för att det den profetiska tiden för Israel hade stannat i förbindelse med korset, och trodde att det Messianska riket bara var 7 år borta. Därför blev lärjungarna överraskade när Jesus proklamerade att templet skulle försvinna (Matt 24:2), och att det var därför att lärljungarna, 40 dagar efter uppståndelsen frågade Jesus om tiden nu var inne att upprätta det kommande riket (det messianska riket).

Efter de 69 veckorna

Efter de 69 veckorna skulle den smorde förgöras, som Jesus också männskligt sätt blev på korset. Så skulle det komma en odefinierad tid som skulle innebära Jerusalems och templets förstörelse, som också hände genom general Tito i år 70. Tiden efter det skulle känntecknas som en tid av störtflod, som kan också kan betyda en översvämning av främmande folk i landet Israel. Det skulle betyda en tid av förödelse, krig och förstöring som skulle vara till dess att landet och folket nådde änden, det vil säga till i slutet av den 70 årsveckan.

Med andra ord skulle Israel folk vara delvis förstockat, landet och Jerusalem skulle översvämmas av hedningar, krig, nöd, och förstörelse skulle drabba det judiska folket.

På Pingstdagen

På pingstdagen när den helige Ande blev utgjuten över lärjungarna var det samtidigt början på församlingens tid på jorden. Men det betyder inte att det samtidigt var avslutningen på Herrens förbund med Israel. Israel har aldrig blivit förkastade, men i stället tillsidosatta till den dagen då Herren kommer att fortsätta sitt program för Israel. Att Israel inte har blivit förkastade, men tillsidosatta för en kort tid, är både Daniels profetia och Paulus undervisning ett tydligt exempel på.

Om vi får en förståelse av den parantes som Herren har gett oss mitt i Israels historia, får vi samtidigt en förståelse för Israels nationella födelse i 1948, det kommande templet, och Herrens förbund med Israel. En av orsakerna till att Israel måste existera i tidens ände är Herrens plan för Israel under den 70:e årsveckan, och i 1000 års riket.

Församlingen

I stället för att fortsätta sitt program med Israel, flyttar Herren nu sin fokus från Israel till församlingen, till ett helt nytt folk som ännu tidigare inte var känd eller uppenbarad.

Utvalda före världens grund blev lagd.

Efe 1:3 - liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom

Församlingen är utvald innan världens grund blev lagd, och är förutbestämd till att bli Herrens barn och tillhöra honom. Till skillnad från församlingen är Israel utvald vid jordens grundval. Församlingen är ett himmelskt folk medans Israel är ett jordiskt folk.

En del påstår att församlingen är en B plan eller en nödlösning från Herren, då Israel valde att förkasta Herren och hans kallelse. Jag tror att Herren redan från början bara har haft en plan, som både inkluderar Israel och församlingen. Men församlingen blev först uppenbarad i NT genom Paulus som undervisar om det i Efe kap 2 och 3.

Efter att Paulus har undervisat Efeserna om hur Gud har tagit både judar och hedningar, och gjort dessa två till ”en människa”, så fortsättar han i kap 3 att beskriva hur denna sanning var en hemlighet, som aldrig tidigare varit känd.

Församlingen - en uppenbarad hemlighet

Efe 3:4-6 - När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte

Vad Paulus menar med ordet hemlighet, är just detta att det är en gudomlig sanning som inte var uppenbarad i Gamla testamentet, men som var dold för både änglar och för hela den andliga världen. Men Herren uppenbarade den för Nya testamentets apostlar och profeter, och för dem som ville lyssna. Den stora hemligheten är att både judar och hedningar har blivit en kropp i Kristus.

Ordet ”uppenbarats” i vers 5 betyder något som tidigare har varit totalt täckt eller dold. Paulus berättar att det specifika syftet med hans tjänst (Efe 3:7-8) var att föra fram den hemlighet, som i evigheter har varit dold i Gud, fram i ljuset.

Församlingen, Jesu kropp, är den stora hemligheten som blir uppenbarat och förmedlat genom Paulus. Denna fantastiska nåd, att vi som hedningar har fått del av frälsningen, och fått en egen husholdning i denna tidsålder.

Att församlingen skulle bli frälsta som en konsekvens av Rikets upprättelse var väl känt för judarna, men att Herren på ett speciellt sätt skulle riva skiljemuren och skapa ett folk genom sitt blod var en hemlighet. Efter korset var det inte längre jude eller grek, men i stället ett folk i Kristus. Vi som var långt borta, har kommit nära och fått del i de löften som Herren hade gett Israel.

Församlingens natur

Det som på ett speciellt sätt kännetecknar det nya egendomsfolket, är den närhet och intimitet som finns mellan Kristus och de troende. Tillsammans utgör de en gemensam organism, där Jesus är huvudet och varje enskild kristen är resten av hans kropp. (Kol 1:18)

Gud har aldrig bott eller dvälat i längre tid åt gången bland människors barn, då våra synder drev bort Gud och hans närvaro. Men vid korset försonade han allt med sig, både i himlen och på jorden (Kol 1:19-20). Det betyder att för första gången sedan syndafallet, var Gud i harmoni med sin skapelse. Det gjorde han genom att betala det fullkomliga priset för hela mänsklighetens synder. Därför, om någon nu accepterar och tar emot det verk som skedde på korset, så finns fullständig förlåtelse och upprättelse för båda gamla och kommande synder.

Nya skapelser

När vi tar emot denna benådning från Gud så kvalificerar det en person, ung eller gammal, jude eller hedning, till att bli en ny skapelse. Gud ser på oss som rättfärdigjorda, och som aldrig har syndat till att börja med. Vi blir med andra ord helt nya skapelser i Kristus.

Gud har med andra ord ett helt annat perspektiv på sin församling än vi många gånger själva har. För Gud är hans församling utan synd, helig och fläckfri, och har varit det sedan korset. (Efe 5:25-27) Alla synder som vi någonsin har begått är förlåtna (Kol 2:13-14), och de är som om de aldrig har hänt. (2 Kor 5:17). Genom korset blev vi rättfärdiga inför Gud (2 Kor 5:21), och i honom har vi blivit fullkomliga. (Heb 10:12-14) På grund av korset har Gud ett folk som kan leva i frid med Gud, där ingen yttre rening är längre nödvändig.

Dispensationalism

Efe 3:2 – Ni har ju hört om det uppdrag (dispensation) som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit.

Paulus beskriver den här uppenbarelsen som han har fått som Gud som ett uppdrag som Gud har gett honom. KJV översätter detta ord med ”dispensation”. Utöver det stället, hittar vi också ordet ”dispensation” i Efe 1:10, Kol 1:25 och 1 Kor 9:17.

Ordet "dispensation" betyder att "dela ut". Samma grekiska ord används i det det Nya Testamentet för "förvaltarskap". Här innefattas iden om ett särskilt program eller hushållning under vilken Gud tar sig an människorna.

Dispensationalism har alltid lärt ut att det bara finns en plan från Herren som kommer i olika steg. Den del som har med Israel att göra var tidigare uppenbarat, men det som har med församlingen att göra var en hemlighet intill födelsen av Kristi kropp.

Jakobs tal

Apg 15:13-18 – När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet.

När Jakob delar det här så har det gått cirka 20 år efter korset, och det är uppenbart att de första 69 veckorna var fullbordade, men också att Guds profetiska klocka för Israel hade stannat.

Jakob som var ledare för församlingen i Jerusalem förkunnar att Israel har blivit tillsidosatt för en tid, medans Herren har utagit ett folk, bland hedningarna (församlingen). Efter det så skulle han åter vända sig mot Israel.

En utvald församling

Det folk som Gud såg till att han vann åt sitt namn är ”Ecclecia” som betyder ”En uttvald församling, som är det samma som NT församlingen”.

Ordet ”vann ett folk åt sig” är de grekiska orden ”lambano ek” som är översatt ”take” i den eng översättning (15:15). Tillsammans betyder de att ta fatt i något för att flytta (den) från en viss tid och plats, eller någon som tar något för sitt syfte och för det bort.

I detta fall är detta något kyrkan (folk åt sitt namn), och den tid och plats de skulle föras bort ifrån, är Israels återupprättelse på jorden. Därefter, det vill säga att sekventiellt efter församlingens tid på jorden, kommer Herren att fortsätta sitt program med Israel och upprätta Davids fallna hydda.

Så snart kyrkan är fulltalig kommer Herren att föra bort oss, innan han fortsätter med Israel. Det är också summan av det som Paulus skriver om i Rom 11:25.

Israel och församlingen var för sig

Rom 11:25 – Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in

Herren har aldrig tidigare i historien handlat samtidigt med Israel och församlingen, och kommer inte att göra det heller framöver. Paulus bekräftar detta i Rom 11:25, där han visar att Israels förstockelse är tillfälligt som kommer att vara till dess att hedningarnas fulla antal har kommit in. Precis som olja och vatten inte kan förenas kan inte Israel och församlingen inte det heller. När den ena är här, är den andra borta och omvänt.

Vi har en tendens till att tro att uppryckelsen bara handlar om att få församlingen bort från Guds vredesdomar, men det här visar oss att det finns andra orsaker till att församlingen inte kan vara en del av den 70:e årsveckan som ligger framför.

Församlingen måste bort så Israel kan komma tillbaka till Herren.  

Hedningarnas fulla antal

I över 2000 år har Herren genom sin helige Ande uttagit en församling av människor som har trott på frälsningens budskap som för judar är anstötligt och för hedningar en dårskap (1 Kor 1:21-24).

Det är evangeliet för var och en som tror. Herren har demonstrerat sin allmakt, genom att föra nya själar till tro i hela NT församlingens uttagningstid, bevara dem, och göra sin församling fulltalig. (hedningarnas fulla antal).

Uppryckelsens tidspunkt

Ingen vet det exakta tidspunkt för uppryckelsen av församlingen, men tiden däromkring ska vi ha en förståelse för och känna till. Men faktiskt ger Herren oss det helt precisa ögonblick när han ska hämta sin församling till sig.

Hedningarnas fulla antal får inte blandas ihop med hedningarnas tider. Hedningarnas tider sträcker sig helt fram till Jesu synliga återkomst för världen och Israel, medans hedningarnas fulla antal är det som utlöser uppryckelsen.

Ett bestämt antal

Det finns ett bestämt antal människor, som är ett tal som endast Herren känner till, och som kommer att fullbordas. När den sista människan har blivit frälst och blivit en del av den skaran, som är det antal hedningar som ska frälsas innan uppryckelsen, så kommer föramlingen att bli hämtad hem till himlen.

Det grekiska ordet för ”fulla antal” är ofta använt i nautiska termer. Det används för att visa på det antal besättningsmedlemmar ett skepp ska ha innan det kan segla. Då det var farligt att segla på stormiga hav utan full besättning, kunde skeppet inte lämna hamnen innan de hade ”det fulla antal” besättningsmedlemmar ombord.

Ordet ”kommit in” betyder att anlända till en bestämd destination. Paulus använder dessa metaforer för att beskriva församlingen som lämnar jorden, för att anlända till himlen innan Israels förstockelse försvinner.

I följe Joh 14:2-3 så är himlen vår destination, och så snart att församlingen har kommit in till sin destination i himlen, så kommer de judiska ögonen att öppnas, och deras blinda ögon kommer att se.

När hämtar Gud sin församling?

Så ett svar på frågan när Herren hämtar sin församling, är att det sker precis när hedningarnas fulla antal är fyllt, som är den sista människans frälsning före uppryckelsen. Vem den människan är, och när det sker är det endast Herren som vet. När det ”fulla antalet” är nått blir vi uppryckta till vår Faders hus, vart på att vi går in i den 70 årsveckan, och Herren vänder sin fokus på Israel och Jerusalem.

I och med att Jesus inte har kommit tillbaka ännu, så betyder det att Kristi kropp ännu inte är fyllt. Det fattas fortfarande några människor som ska frälsas, och det antalet vet bara Fadern, Sonen och den helige Ande. En annan orsak till att Jesus inte har kommit tillbaka ännu är att Jesus gick bort för att bereda plats åt oss, och när det är gjort så har han lovat att han kommer tillbaka. (Joh 14:1-3)

När båda dessa förbehåll är uppfyllda så kommer Jesus ner i himlarymden och hämtar sin församling.

Församlingen och den helige Ande

Efe 1: 13-14 – I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

Församlingen har på ett speciellt sätt fått den helige Ande som pant på vårt kommande hopp, genom ett sigill i våra hjärtan. Vi är besleglade med den helige Ande, som är beviset på vår frälsning, och på vårt kommande hopp.

I GT så var det okänt att den vanlige troende fick den helige Ande som ett sigill och en handpenning i sitt hjärta. Den principen var förbehållet personer som hade en speciell uppgift, till de som var förmedlare mellan Gud och folket.

Vem kommer till himlen?

Ett svar på frågan om vem som får följa med till himlen när Jesus kommer för att hämta sin församling, eller vad som är beviset för själva frälsningen så är det den helige Ande som är skillnaden. Den som har den helige Ande i sitt hjärta som ett sigill, har det som en handpenning till förlossningens dag, som också är uppryckelsen.

När en människa blir väckt av den helige Ande, blir medveten av sin synd och upplever behov för frälsning och Guds nåd, så blir den personen en återfödd kristen och får den helige Ande i sitt hjärta som pant på uppryckelsens dag.

Församlingens uppdrag

Församlingens uppdrag är att för Jesu skull ”vinna ett folk” åt Herren bland hedningarna. Det som är avgörande för uppryckelsen är inte hur långt evangeliet når i geografisk utsträckning, men om Jesu kropp har det fulla antal eller inte. Så målet för Guds församling ska vara att ”kroppen” ska fyllas så snabbt som möjligt, genom människors frälsning.

De 144 000

Efter uppryckelsen så är det ingen längre som på samma sätt blir beseglade med den helige Ande. Det är därför att de 144 000 utvalda judarna är tvungna att bli beseglade före deras uppdrag från Herren. Genom att de blir beseglade så blir de på ett speciellt sätt beskydde av Herren genem vedermödan.  De 144 000 är den enda grupp människor som är beskrivna som beseglade i vedermödans tid.

Avslutning

Församlingen är en helt unik plan från Guds hjärta. Församlingen är inte en alternativ lösning som Herren använde, när Israel inte valde att gensvara på Herrens kallelse vid Jesu första komma. Församlingen har alltid haft en unik plats, och har varit en plan i Guds hjärta, men den har varit en hemlighet som först blev uppenbarad efter Jesu död och uppståndelse.

Församlingenstid på jorden är den parantes som har uppstått mellan den 69:e och den 70:e årsveckan. Den sista årsveckan har inte börjat ännu, och församlingen är fortfarande representerad på jorden.

Jakob proklamerade i Apg 15:14-16, att sekventiellt efter församlingens utväljelses tid, så kommer Herren att fortsätta sitt program och plan för Israel. När Guds syfte för församlingen är komplett, så kommer Herren att hämta hem sitt folk. Det sker precis när hedningarnas fulla antal är fyllt, som är den sista människans frälsning före uppryckelsen. Vem den människan är, och när det sker är det endast Herren som vet.

Herren har bevarat Israel

Herren har bevisat sin trofasthet och sin gudomliga makt genom att bevara det utvalda folket Israel genom all nöd och lindande genom denna långa tid samtidigt med att Satan har gjort all vad som står i hans makt för att förstöra och tillintetgöra det judiska folket.

Att Herren har bevarat det judiska folket är en nödvändighet för att Gud ska kunna fullborda sina löften om förbundets välsignelser och det messianska rikets härlighet och frälsning för Israel och världen.

God Bless!